Konstnären
Mecenaten
Besökaren
Tonsättaren
— Ur de hemliga arkiven på dagensbanan.se, aldrig tidigare publicerade —
(Jag tänker, alltså äter jag banan)
bananen mognar till slut"
varken grön nor svart banan"
det är frågan"
Sjunger "Halleluja (Men Med Banan)" i Banana-dur
(Noterat i H-moll — H för Handel, som åt upp alla bananerna igen)
"Jag vaknade denna morgon som en vanlig banan i ett fruktlager i Venedig.
Tio minuter senare höll jag en taktpinne.
Det var den naturligaste progressionen i världen.
Orkestern stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka. En fiolinist hostade. En oboist tappade sin munstycke. Cembalisterna bytte anonyma blickar.
Jag lyfte taktpinnen — en liten silvrig bananskiva på en olivkvist — och slog ner.
Musiken exploderade. Ljusen fladdrade. Händel, som satt i tredje raden, började gråta och sedan äta sin notbok.
Det var mitt opus magnum. Det var min debut. Det var, enligt Nikola Platanovsky av den venetianska Tidningen för Fruktmusik, 'det mest extraordinära som hänt sedan apelsinen lärde sig sjunga.'
Jag tackar alltid min mamma — hon var en bananplanta på Kanarieöarna. En enkel kvinna. Hon skulle ha blivit stolt.
— Il Maestro Giallo
Venedig, 1687
(Fortsättning i nästa nummer på dagensbanan.se)